RENSING VID DÖDSFALL & ATT SÖRJA FÖRLUSTERNA I LIVET
Medveten rensning, med hjärtats röst
Alla har vi både kära och mindre kära ägodelar efter familj och släktingar i våra hem. Det är egentligen ganska fascinerande hur vi kan fästa så starka känslor till materiella ting, med allt från stor glädje till djupa skuldkänslor.
Även sorg kan sitta kvar i de saker vi har omkring oss. Speciellt om vi förlorat någon vi älskar, då ligger många minnen kvar i de saker de lämnat efter sig, och de blir starkt kopplade till personen. Att göra sig av med saker, oavsett om det är vid ett dödsfall eller ej kan vara svårt.
Ingen av oss vill slösa och slänga bort i onödan. Ingen av oss vill spara i onödan. Rädslan att ångra sig blir ofta förlamande och är den största blockeringen för en lyckad rensning, vilket ofta resulterar i att man behåller mer än man behöver.
Om du har svårt att rensa bland saker eller om du ska ta hand om personliga tillhörigheter vid ett dödsfall, här är några hjälpsamma tips och råd:
Fråga dig, vad är viktigt? Vad vill du egentligen ha kvar? Och hur får saken plats i ditt hem och ditt liv? Om du rensar bland någon annans tillhörigheter är det viktigt att tänka sig hur sakerna du vill behålla ska få plats i just ditt hem och ditt liv. Är det för mycket saker och du har ont om plats och tid kan det vara smart att välja ut några få saker som är viktigast för dig att spara.
Fråga dig, vad händer i mig när jag tittar på sakerna? Känner du smärta? Sorg? Glädje? Håller du fast vid en person? Eller har du kvar saker på grund av skuldkänslor till någon? Lyssna in vad kroppen och hjärtat säger dig när du går in i rummet med saker du ska rensa, eller när du håller i saker.
Kom ihåg: Att släppa taget om saker innebär inte att vi glömmer bort personen, du får ha din sorg, och du får ha dina minnen kvar även om du väljer att rensa ut sakerna.
Det är okej att pausa om det blir för jobbigt - men sätt en deadline! När ska du titta på det sen? När tar du nästa steg? Det är lätt att fastna och ständigt skjuta på uppgiften, genom att sätta en deadline får du en relation till tiden.
Är du osäker på om du ska spara eller behålla, behåll ett tag till. Kanske är du inte helt klar med saken du tittar på, eller känslorna du arbetar med. Du kan återkomma igen senare, beslutet är inte för evigt, utan se det som att du sparar det tillfälligt så länge du har intentionen att ta tag i det senare.
Är det en djup smärta och för svårt just nu, fundera på när kan du titta på det och ta det steg för steg. Välj ut 10 saker du ska ta beslut om idag och titta på dem. Ta sedan 10 till. Och sedan nästa steg. Tillslut börjar det lätta och du kommer vidare.
Har du svårt att komma vidare på egen hand? Ta hjälp av familj och vänner eller sök professionell hjälp för att rensa.
Alla har vi förlorat något under tiden med pandemin
Varje person du möter bär på något. Vi har alla något i vår kappsäck. Världen känns orättvis och man undrar “varför drabbar detta mig?“.
Vissa av oss har behövt ge avsked till någon som dött eller känner någon som förlorat någon de älskar till sjukdomen. Men det är inte bara dödsfall som kan vara en förlust att sörja.
Någon har förlorat sitt jobb.
Någon har förlorat sitt hem.
Någon har förlorat sitt sociala liv.
Någon har förlorat en partner.
Någon har förlorat sin dröm.
Är det okej att sörja sådant som inte är dödsfall? Och hur gör man för att inte stänga inne sina känslor livet ut? Och även om jag är okej, hur hjälper jag någon annan som har det tufft? Och hur viktigt är det att vi sörjer?
I dagens inlägg pratar jag med AnnKatrin Noreliusson om just det. Jag ville ta reda på vad vi kan göra idag för att börja bearbeta det som händer i samhället för att inte fastna i negativitet och ältande, så vi inte fastnar i sorgen av det vi förlorat och så vi kan hjälpa varandra att gå vidare.
AnnKatrin Noreliusson
I det egna företaget Familjebalans är AnnKatrin utbildare, handledare, föreläsare, och coach. Här hjälper hon personer med Sorg- och förlustbearbetning samt med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD, tvångssyndrom, med flera diagnoser. Men hon finns också där för anhöriga, personal och arbetsgivare för att höja kunskapen och #skrotaskammen. Hennes podd Familjebalanspodden har spelats över 150 000 gånger.
Varför startade du ditt företag?
Jag älskar att arbeta med människor. När jag var 56 år tappade jag mitt jobb inom tandteknik (till Kina) och då hade tanken om ett eget företag grott i mig länge. Jag kände att det var dags att följa min passion och utbildade mig till NPF-coach och handledare inom sorgbearbetning. Min son har i princip alla diagnoser jag arbetar med, och det känns så rätt att arbeta med något jag både brinner för och där jag kan hjälpa andra med min kunskap och erfarenhet.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Både det bästa och sämsta med mitt jobb är att vara min egen chef, jag älskar att jag kan bestämma över min egen tid och allt innehåll i det jag gör. Men jag skulle behöva hjälp att få struktur i mitt arbete, så som en bra chef skulle ha gjort.
Vilken är din käraste ägodel?
Den stora tavlan på en båt som hänger i mitt vardagsrum. Jag såg bilden av tavlan i tidningen och tog med min man på vernissagen i Gävle, och vi lyckades knipa den först av alla. Den kostade mycket, men jag ångrar inte en sekund att vi köpte den!
Har du några dolda talanger?
Jag kan köra buss! Jag var kvinnlig bilkårist inom flygvapnet när jag var 28 år, och jag älskar att köra buss, men det här med att behöva hålla tiderna är inget för mig.
Sorg och vägen till känslomässig läkning
Hur visar sig sorg och förlust i våra liv?
Vid Svenska institutet för sorgbearbetning där AnnKatrin tagit sin utbildning i känslomässig läkning handlar sorg om dödsfall, separation och andra förluster.
Och det där med andra förluster glömmer många bort. Allt kan vara en förlust. Det kan vara att du blivit mobbad i skolan och att du inte kan släppa taget om det för att du aldrig vågat säga ifrån till människorna som du nu hatar. Det kan vara att ditt husdjur dött. Eller att du blivit sjuk, och livet helt enkelt inte blev som du tänkt dig. Det kan vara en stor sorg, när livet inte blir som man hoppats.
Om man inte tar tag i och bearbetar det, om man inte får ett avslut, så ligger det kvar i dig som ett hinder. Vid en separation kan smärtan vara så stark att man inte vågar sig in i ett nytt förhållande. Om man har ett barn som blivit fysiskt eller psykiskt sjukt kan det överskugga allt annat, till den grad att man inte längre kan känna glädje och tacksamhet till allt annat i tillvaron.
Ibland vänder det och övergår i att man börjar missbruka alkohol, droger och sex, eller att man börjar skada sig.
Det kan också vara så att du har någon i livet idag som beter sig illa mot dig, kanske till och med en vän eller nära familjemedlem, som säger elaka saker och lägger över saker på dig som inte är ditt.
Hur inser man att man behöver sorgbearbeta något?
Det är viktigt att inse vad det är man behöver bearbeta. I utbildningen om sorgbearbetning arbetar man sig genom det i 8 steg, där ingår bland annat en övning där man gör ett förlustdiagram med en tidslinje. Man ritar upp vad som hänt fram till idag, både positivt och negativt och får en översikt på det som står ut. När skiljde jag mig? Varför var det jobbigt i skolan? Varför sa min mamma elaka saker under min uppväxt? Vilka gamla pojkvänner har jag haft och vad hände under vårt förhållande?
Man tittar på det som är bra och dåligt, och då inser man ofta vad det är man behöver bearbeta för att bli fri.
“Genom att gräva fram och skotta upp, göra rent och städa bland sina känslor, kan man förändra sitt liv! ”
Hur bearbetar man sorg och hur viktigt är det att man gör det?
Många går runt och bär på sin sorg i 5, 10, 15, 40 år och kanske hela livet ut. Och kanske utan att du inser vad det är som hindrar dig från att gå vidare.
En stor del av sorgebearbetningen handlar om acceptans, att förstå att “nu är det såhär“ och leva med den verkligheten, då kan man börja bearbeta det som händer. Det är mycket jobb om något sitter djupt, men det är viktigt att man kommer fram till någon form av avslut. I det sista steget i processen skriver man just ett avskedsbrev, och det är inte till för att skickas eller för att ta avsked av en person, utan för att ta avsked av känslan.
För det är de plågande känslorna man vill få ett avslut på. Allt handlar om dig själv och att du bearbetar känslorna för din egen skull. Inte för att konfrontera någon om det handlar om en levande person, och inte heller för att glömma en person som dött. Många missförstår och tror att bara för att man bearbetar sorgen så glömmer man bort allt, men nej, man ska minnas! Det viktiga är att få ett avslut för känslorna så man kan gå vidare som person.
En sak AnnKatrin gjorde själv när det kommer till hennes föräldrar var att hon satte dem båda symboliskt på en varsin stol och sa “nu ska ni får höra!“. Och så berättade hon och pratade för dem som om de vore där, och gjorde en form av gestaltterapi för att rena sig själv. Man måste få uttrycka det man bär med sig, som att till exempel berätta hur jobbigt det var för mamma när hon sa de där elaka kommentarerna. “Och det här gjorde jag för att stärka mig själv och jobba med sådant som hängde kvar i mig”, säger AnnKatrin.
Man kan såklart bearbeta människor som fortfarande lever, det behöver inte ha att göra med ett dödsfall. Om man börjar jobba med sig själv och sin sorg kan det göra att människorna omkring dig (och speciellt den person du bearbetar) kan få ett helt nytt förhållningssätt till dig, och du till dem.
Så börja städa, börja gräva fram och skotta upp alla känslor du hållit inne och trycker undan. Gör rent hus och skriv vad du känner och upplever, städa bland tankarna och ta dig till ett avslut där du skriver ett avskedsbrev och läs upp det högt. Det kan vara så starkt att det förändrar ditt liv.
Vad kan vi göra just nu för att må bra?
Finns några enklare saker vi kan göra under svåra tider som hjälper vår mentala hälsa?
Vi får börja med att inse att även de små förlusterna i vardagen påverkar oss, och sedan acceptera det. Det kanske är jobbigt att du inte kan leva ditt liv som du är van vid, och då får man acceptera att det är som det är just nu. Blockera inte dig själv med tankar om att du inte kan göra något, utan fundera på vad du kan göra för att du ska må bra:
Gör små förändringar som hjälper dig att stå ut. Är du en social person kan du fortfarande få mycket social kontakt via videosamtal med nära och kära eller genom att ta promenader med en vän.
Kom ut i naturen om du kan! Gå till en park eller ut i skogen. Har du inte möjlighet att lämna din bostad, öppna ett fönster och titta på naturen där utanför. Har du ingen natur omkring dig hjälper det faktiskt att titta på bilder av naturen för att lugna sig - ett fantastiskt trick!
Lägg undan mobilen en stund. Grotta inte ned dig i dödssiffror eller de senaste nyheterna om det gör dig orolig och ökar ångesten. Håll dig uppdaterad i lagom nivå, kanske en gång om dagen, och lägg undan telefonen om det börjar byggas negativa känslor.
Prata med någon om det som händer och hur du känner. Det kan lätt bli att vi tröttnar att höra om viruset, så lufta känslorna med en vän. Eller varför inte starta en grupp där ni kan berätta om vad ni är rädd för. Men se till att avsluta samtalen med något positivt så ni inte fastnar i ett ältande!
Kom ihåg att hålla igång rutiner med sömn, mat och träning. Det hjälper dig att må bra i stunden, och det blir inte lika tufft att komma tillbaka till det som är normalt igen när det är dags.
Håll igång relationen och tänk på vad du säger. Går du och din partner varandra på nerverna med mer tid tillsammans i hemmet? Tänk på hur du uttrycker dig för att inte såra varandra när saker är jobbigt. Prata om laddade frågor och saker som sårat lite senare istället för i stundens hetta, och berätta hur du upplevt en situation som kanske din partner uppfattat annorlunda.
Det kan ta tid innan samhället hämtat sig och kommer tillbaka till någon form av normal vardag igen. Det kommer ske flera separationer och skilsmässor, och det kommer bli fler barn. Och tyvärr kommer många barn vara instängda med personer de kanske inte borde vara tillsammans med en tid. Troligtvis kommer många vara osäkra, rädda och undra vad man ska våga göra. Lev med förändringarna, ignorera dem inte och tryck inte undan känslorna. Ta en dag i taget och gör vad du kan för att ta hand om dig själv!
Hur hjälper vi andra med sin sorg?
Hur kan man hjälpa någon annan som har det tufft?
Även om du själv inte känner sorg kan det vara så att vi behöver finnas där för de som förlorat sitt jobb, sitt företag eller en person i sitt liv. AnnKatrin ger råd till hur du kan hjälpa andra med sin sorg:
Stora öron och liten mun! Om något hemskt har hänt är det viktigt att lyssna, låta den andra personen prata, undvik gärna att dämpa och trösta om personen behöver prata, då kan det vara bättre att ge plats för sorgen att flöda ut.
Låt det ta tid. Sorg är inget som försvinner direkt, utan behöver få plats att bearbetas för att personen ska kunna gå vidare.
Det viktigaste är att faktiskt finnas där för någon med det de behöver. Någon i sorg kommer inte plocka upp telefonen för att ringa även om du säger “du vet var jag finns“. Varje gång du är där med hjälp kanske de säger att det inte behövs, men varje gång betyder det att du finns där med en öppen dörr ut när de är redo att ta steget.
Kom ut en sväng. Sitt inte hemma och uggla vid köksbordet där det är lätt att stänga in sig både fysiskt och känslomässigt. Packa med lite fika eller en kaffe och ta en promenad. Eller åk på en tur med bilen. Det är mycket lättare att prata om jobbiga saker när vi inte ser direkt på varandra, på så vis är bilen ett fantastiskt verktyg.
Våga fråga, och våga ta emot svaret.
Att ställa en fråga är aldrig farligt, ibland fastnar man i föreställningar och tror att man vet hur den andre kommer svara och agera, men det är inget du kan ansvara för. Är någon riktigt nere kan det vara viktigt att ställa frågan Mår du så dåligt just nu att du kan ta ditt liv?. Ingen kommer göra det för att du frågar. Genom att fråga kan du istället öppna dörren till en väg mot läkande.
Hur mår du nu egentligen?
Vad behöver du?
Vad har du ätit?
Vad kan jag hjälpa dig med?
Vill du prata med någon (mig/någon annan)?
Ta hand om dig själv för att kunna hjälpa andra. Det är okej att gå undan, att samla kraft och energi för att stärka sig själv och orka. Du är aldrig taskig för att du inte lever i någon annans smärta, ingen av er vinner på det. Ta hand om dig själv och gör det du behöver för att hitta den energi du behöver.
Fastna inte i ältande! När saker börjar ältas betyder det att man kört fast och inte kommer vidare. Då kan det vara bra att vara ärlig med vad du kan göra, var beredd på att dra gränser om det behövs om du inte längre kan hjälpa någon. Fråga då hellre om du kan hjälpa dem att söka professionell hjälp för att komma vidare.
Var med som stöd vid möten och svåra samtal. Om man är nervös inför samtal med exempelvis doktorn, begravningsbyrån eller försäkringskassan kan man bli så fokuserad på det man själv ska få sagt, att man inte har möjlighet att lyssna och komma ihåg svaren. Föreslå att vara med på ett möte eller slå igång högtalaren under ett samtal för att kunna ta noteringar om vad som sagts.
